Hågelby 100 år - Artikel 5

Betongvision med antik inspiration!

 Del 5 av 8, skriven av Leif Magnusson

Vad sägs om den här skrönan? 

Sent en kväll i början av 1860-talet passerade en yngling vägen söderut från Värmland på väg till Tyskland. Med liten reskassa försökte han finna enkel övernattning. Fittja värdshus var för dyrt och vid Hågelby blev han avvisad som en oduglig landstrykare. Ynglingen fick därför fortsätta sin vandring fast timman var sen. Besviken förstås lovade han att en dag återvända och köpa gården, som han fattade tycke för där den låg naturskönt inbäddat mellan två kullar och Aspens vattenspegel i bakgrunden.

Löftet höll han levande för sig själv och en dag blev det verklighet. Lars Magnus Ericsson, kanske den mest kände svensken i världen, sålde sitt telefonimperium 1903 och blev ekonomiskt oberoende. Han bodde då på Alby gård sedan 1895 men 1906 köpte han Hågelby med syftet att göra det till en mönsteranläggning. En anläggning som genomfördes mellan 1911 – 1922. Vid den östliga entrén framför huvudbyggnaden har år 1917 angivits som invigningsår. 

Vid den här tiden var det ovanligt att någon ville uppföra herrgårdsbyggnader i den skala och omfattning som Lars Magnus Ericsson tänkte sig.

I början av 1900-talet hade betong som nytt byggnadsmaterial blivit lite på modet. Lars Magnus var mycket intresserad av möjligheten att skapa i betong och satte igång att planera olika byggnader, murar och funktioner i en sammanhållen gårdsmiljö. Fantasi och funktion förenades och det är frestande att utropa ”Långt ifrån lagom” långt innan Botkyrka kommun valde orden som slogan. Här fick idéerna utrymme!

Idag räknas Hågelby som riksintressant med stora bevarandevärden för framtiden. Lars Magnus skapade en mönstergård för modernt jordbruk. Särskilt huvudbyggnaden, trädgårdsmästarbostaden, Lillgården, Vattentornet, logen, ladugården, magasinet, vagnslidret, arbetarbostaden, uthus, bron och den åttkantiga bryggan vid dammen pekas särskilt ut av kulturminnesvårdare. Både Riksantikvarieämbetet och Stockholms länsmuseum har gjort bedömningar om hur värdefullt Hågelby är för framtiden.

Lars Magnus ande vilar över alla byggnader. Han ritade och skissade. Blomsterurnorna och bänkarna på terrassen har han ritat. Han var full av idéer och visst tog han hjälp i genomförandet av sin vision. Huvudbyggnaden har ritats av de professionella arkitekterna Hjalmar Cederström och Uno Berg. Troligen finns även andra arkitekter med i genomförandet.

Lars Magnus reste mycket i sitt arbete med ”LM Ericsons Telefonaktiebolag” och med sin fru Hilda. Kolonner dyker upp här och var i torkställningen på teaterplatån och uppe på ekokullen men allra tydligast i entrén till huvudbyggnaden. Lars Magnus var mycket angelägen att de skulle vara stora och tydliga. Om det finns inget tvivel om det för dagens besökare.

Ett annat lustigt inslag är ”Bella Venzia” uppförd som en pampig stödmur för att ge utrymme åt en tennisbana på Lars Magnus tid. Idag fungerar platsen som en trafiklek för unga. Muren hade en dubbel funktion en gång då det gick att åka upp med häst och vagn ovanpå muren och släppa ned rotfrukter, potatis och annat matnyttigt i hål som ledde ned till källarutrymmen under ”bron”. Denna bro är en sörmländsk version av Rialtobron i Venedig. När frukterna var tippade i källardelarna kunde man enkelt promenera till utrymmena och hämta mat resten av året. Praktiskt och vackert på samma gång!

När Lars Magnus köpte gården bestämde han sig för att riva allt som stod där. Platsen skulle omstöpas. Placeringen av herrgården var central men var skulle den stå? Historien berättar att Lars Magnus lät bygga ett ”tvåvånings trätorn” som han lät sig förflyttas med sittande längst upp. Efter en vecka hade han bestämt sig. Utsikten från tornet var en visuell slagruta som fångade den bästa utsikten och som besökare kan njuta av än i denna dag.

1916 överlät Lars Magnus Hågelby till sin dotter Anna, gift Giertz. 1926 avlider han på Hågelby och begravs på Botkyrka kyrkas begravningsplats. Idag en familjegrav men utan namn – en önskan Lars Magnus hade för egen del och som fru och barn till honom har fått följa.